Det var roligt att lyckas lägga upp mitt första inlägg så jag fortsätter direkt. Efter att reflekterat över likheten mellan Bonheurs viner och en lättare Bourdeaux kom jag att tänka på en av mina sista 97'or som gick åt för inte så länge sen, Chateau Trotanoy 1997. Den snappades upp vid en utförsäljning hos importören för det rimliga priset 400 kr år 2002 vilket får anses vara bra med tanke på de senaste årens priser på Trotanoy. Jag har alltid tyckt om 1997 som årgång i Bourdeaux, om och om igen överpresterar de. Detta är något jag brukar få mothugg på av en del men SP och en del andra är helt med mig. De är inte till för långlagring utan är perfekta att dricka nu runt deras 10-årsdag. Denna fick bra betyg av Parker då den lanserades, 92 poäng har jag för mig. Av de 97'or jag druckit är denna nog den som mognat minst, förutom Leoville las Cases kanske.
Det som dominerar först är vediga nyanser. Rostade örter, ceder, lera och grafit mer än fruktnyanser. Tidigare flaskor har haft mer frukt men med luft utvecklas det och blir allt bättre, det här är ett vin som blir mer intressant ju mer man dricker. Varje ny pyts från dekanteringskaraffen ger nya intryck och flaskan är som bäst vid det sista halva glaset. Dock är den inte lika bra som tidigare flaskor. Frukten är lite vek och vinet kännns lite vedigt uttorkat, ytterst intressant men inte lika strålande som väntat. Den sista flaskan kommer nog öppnas rätt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar